Hussvamp - sprids som mögel

Hussvamp, också kallad Serpula Lacrymans, sprids likt mögel via sina kanelbruna sporer och finns därmed latent liggande i många hus i väntan på att klimatet gällande fukt och temperatur blir det rätta för sporgrodd och vidareutveckling. Här ses fruktkropp av hussvampen.

Många källor säger att det är en total katastrof om hussvampar får fäste i ett hus eller en byggnad. Det är egentligen sanning med modifikation emot det negativa hållet. Visserligen kan svamparten relativt snabbt bryta ned bärande virkeskonstruktioner och vid gynnsamma omständigheter sprida sig med upp till ca. 6mm per dygn, men det är även vanligt med mindre omfattande angrepp som är lättare att sanera.

Hussvampen trivs i våra hus

I naturen är hussvamp ovanligare att finna. Det kan bero på att våra hus ibland ger svampen perfekta tillväxtvillkor såsom tak över huvudet, rätt temperatur, rätt mängd fukt, näring i form av trä samt även kalk. Just kalk behöver hussvampen för att inte dräpa sig själv i den virkesnedbrytande process där oxalsyre-
produktion ingår. Kalket neutraliserar oxalsyran då näringsämnena från det nedbrutna träet ska tas upp av svampen med dess mycel och eventuella mycelsträngar som kan transportera vatten flera meter fram till hussvamparna.

Här ses en rejäl träbjälke (krypgrund i kyrka) från ena kortänden som låg i anslutning till grundmur sammansatt av kalkbruk. Lägg märke till att hussvamp formligen har gröpt ur bjälken en lång bit in. Passagen in till detta fyndområde var trång och kunde vara lätt att missa eftersom bjälkytan från någon meters motsatt håll såg intakt ut. Tittar man noga syns uttorkat hussvampsmycel som ljusbruna trådar. Mögelanalys visade att angeppet var ca. 15 år gammalt.

Vanligen sammanknippar man kalkinnehåll med just grundmurar t.ex. i krypgrund. Det många inte känner till är att andra material såsom glasull, stenull, gammalt kutterspån samt lecakulor även kan innehålla kalk i varierande mängd och därför även i vägg och takkonstruk-
tioner ge hussvamp chans att sprida sig. Vi rekommenderar av den anledningen inte alla typer av lecakulor som krypgrundsisolering samtidigt som konstruktioner med kalkhaltig isolering måste hållas tillräckligt torra och snabbt åtgärdas efter en fukt- eller vattenskada. Avfuktning och utbyte av vattenskadat material bör även ske med tanke på mögel som vid lägre fukthalt än hussvamp kan utvecklas. Med andra ord är normalt "tröskeln" för hussvampsutveckling högre än för mögel i övrigt.

Krypgrunder, källare och vindar

Krypgrund och källare står i nära kontakt med marken och därmed finns god möjlighet för hussvamp att finna vatten, även då luftfuktigheten och fuktkvoten i träet är låg. Svampen kan via sugrörsliknande mycelsträngar transportera vatten flera meter. Det medger tillväxt också upp i väggarna och bjälklaget ovanför krypgrunden eller källaren där hussvampsangreppet startade. Bilden visar det från hussvampen karakteristiska vita och gulbruna luddet, som är vanligare än att fruktkropp (bilden överst) bildas. För att fruktkropp ska kunna bildas måste i regel ljus nå fram till angreppsstället. Det kan ske i krypgrund genom ventilationshål och via springor vid syll samt glipor i stenmuren till torpargrund etc. I källaren kan det finnas fönster som släpper in ljus. På vind återfinnes ibland också hussvamp. Rikligt med vatten kan komma in på vinden genom takläckage samtidigt som vindar i regel är högt fuktbelastade under kallare årstid, i synnerhet efter läggning av mer isolering, byte av värmesystem och besparing gällande uppvärmning av huset i övrigt. Se bilder på vind och vindsmögel.

Påväxt av källarsvamp kan vara förväxlande likt hussvamp.

Sanering av hussvamp - hussvampssanering

Här kommer vi till ett kapitel som kan kräva långt mycket mer omsorg och noggrannhet än sanering av enbart ytligt och synligt mögel (mögelsanering). Hussvampssanering kräver ofta såväl borttagning av konstruktionsvirke såsom bruk av för hussvampar verksam saneringsvätska. Till vänster ses en förmodat uttorkad hussvampskropp under en kraftig sekundärbjälke i krypgrund. Lägg märke till sprickan i bjälken där svampen spridit sig vidare. Här gäller det att utröna hur långt angreppet nått och i vissa fall kan man tvingas ta bort virke med upp till en meters marginal in på friskt oangripet sådant. Reducering av mängden fukt i luft och material måste stadigvarande ske genom installation av avfuktare. Hussvampen är om den inte kan suga vatten genom mycelet känslig för avfuktning som helt enkelt stryper fukttillskottet. Dock dör den inte utan kan likt mögel ligga i träda under många år och vänta på nästa tillfälle att blomma upp igen. Därför kombinerar man i regel här i Sverige avfuktare med saneringsvätska i angreppsutrymmet som helhet. Grundmurar och mark kan också brännas med gasolbrännare för att sporer ska avdödas.

Värme över vissa temperaturer är ett alternativ till ovan nämnda sanering med avfuktare och vätska. I Danmark brukar man uppvärmning med framgång. Dock har temperaturerna som rekommenderas reviderats ett antal gånger och då fått höjas. Denna typ av hussvampssanering kostar en del eftersom hela konstruktionen samt även marken måste nå en viss temperatur, gärna upp till 60 grader C. Vidare har tester med microvågor genom angripet material genomförts med gott saneringsresultat. Dessa metoder använder vi dock inte i nuläget.

Då vi finner och befarar att det rör sig om aktuell svamp tas i samråd med uppdragsgivaren kontakt med PK Group som utför hussvampsanalys. Läs vad de skriver om hussvamp.