Gliotoxin från mögel som Aspergillus Fumigatus
Under vår information om
mögel,
sjuka hus och
hälsoriskerna med att vistas i ett sådant hus har vi nu sammanställt viktigt
fakta kring ett mögelgift som kallas Gliotoxin. De mest utpekade arterna av
mögel som producerar gliotoxin är
Aspergillus, Penicillium och Trichoderma.
Forskning kring giftet har lett till fokus på mögelarten Aspergillus
Fumigatus (AF), eftersom denna är inblandad i invasiva svampangrepp såsom
Aspergillosis, vilket kan leda till allvarliga skador på lungor, vävnader och
organ. Ett invasivt angrepp av detta mögel leder inte sällan till döden om
snabb medicinering uteblir. Svampen kan vidare vara ett akut problem hos
patienter som organtransplanterats och vidare hos dem som har försvagat
immunförsvar.
Gliotoxin anses av somliga t.o.m. vara giftigare än det
mögelgift som
kallas T-2 och har använts som biologisk vapen i krig.
Mögel via inandning
Då man inandas mögelsporer från AF agerar dessa direkt
nedsättande på det medfödda ospecifika immunförsvaret bl.a. genom att hindra
makrofagerna bekämpa det ankommande hotet. Makrofager i lungor och
övriga vävnader kan sägas vara kroppens första och viktigaste immunologa
försvarslinje och fungerar även likt budbärare till det adaptiva
immunförsvaret t.ex. genom att producera cytokiner vilka är en slags
budbärare som talar om för andra försvarsmekanismer att agera
(läs: mögel och cytokiner).
Då gliotoxinet nedsatt makrofagernas möjligheter till försvar står vägen
friare från lungorna ut i blodet. Där attackeras monocyter och dödas.
Monocyterna är bildade i benmärgen och ombildas senare till makrofager.
Genom denna giftverkan slår AF hårt och brett mot immunförsvaret.
Mögel som trojansk häst eller kameleont
Precis som i vissa andra arter av mögel finns även
glukan i Aspergillus
Fumigatus. För att inte glukanet ska lösa ut värdens försvarsfunktioner kan
möglet på något sätt kamouflera cellhöljet där glukanerna finns. Det har
upptäckts av Nippon Ishinkin Galekai Zasshi (2009) och påvisas i denna
mögelstudie via bilder och beskrivande text. Det innebär att ytterligare
steg är taget för förståelse av hur möglet kan vara så farligt. De
sammantagna cellförgiftande (cytotoxic) och celldödande (apoptose) effekterna medger
i värsta fall allvarlig invasion av värdkroppen där både vävnader och organ
kan slås ut. Möglet kan t.o.m. vidareutvecklas/växa i kroppens vävnader.
För att skydda sig själv från det potenta gliotoxinet har AF en speciell gen
kallad Gli-T, som endast har denna uppgift. Laborationer har utförts där man
tar bort genen och då klarar sig inte möglet utan går under p.g.a.
"egenförgiftning".
Markör i sjuka hus
AF är vanligt förekommande i sjuka hus och många
forskare befarar idag till skillnad från vissa andra att lågdosförgiftning
och andra lågdoseffekter kan uppstå hos den som vistas i huset. Vid tester
av de som inhalerat möglet kunde gliotoxin mätas i blodet och slemhinnorna
kort tid efter. En av de många som nu lyft fram faran med lågdosförgiftning
är Lene N Johansen, Trondheim (2008). Röster gör sig hörda i frågan om att
lågdosförgiftning är en möjlig delförklaring till sjuka hus sjukan. Just
lågdosförgiftning och lågdosrespons är något man tidigare haft och
fortfarande har svårt för att ta till sig inom vissa forskningsinriktningar.
Här vill vi tydligt markera:
"Tiden har kommit då alla måste öppna ögonen och se orsak-verkan,
istället för att blint försöka mäta doser och dra slutsatser utifrån
bristfällig metodik."
Vi funderar här på vad som händer när man över tid inhalerar mögelsporerna.
Om immunförsvaret nedsätts borde man lättare drabbas av andra gifter,
sporer, glukan etc. från mögel, samtidigt som bakteriers giftverkan m.m.
och virus också borde kunna slå igenom lättare. För att inte tala om alla kemiska
ämnen som idag finns i våra hem. Adderat till detta då gifterna möter
varandra och "multiplikator-reaktioner" sker där allt farligare ämnen
bildas.
Klart är att längre tids exponering kan leda till luftvägsinflammation,
förändring av luftvägarna, förvärrad astma, oxidativ stress, allergireaktioner o.s.v.
Gentoxisk verkan och DNA-förstörande effekter har setts.
Som
ren kemikalie är gliotoxin märkt med dödsskallesymbolen. I
säkerhetsdatabladet förstår man av varningarna att döma att det handlar om
något mycket giftigt, precis vad som visat sig då människa och djur blivit
exponerade för tillräckliga mängder, under kort eller längre tid, då via
mögel.
- Mögel i hus