Torpargrund historiskt sett

Vid tillbakablick i tiden finner vi olika typer av tekniker för grundläggning då hus uppförts. Här fokuseras på torpargrund och hur begreppet kom till.

Här syns torpet "Kjöpet" anno 1790 med klassisk torpargrund, beläget i den vackra småländska skogen i närheten av Agunnaryd.



Ursprungligen utnyttjade människan naturliga skydd som grottor etc. När man började uppföra olika typer av byggnader var det vanligt med stampat jordgolv eller att golv av trä lades direkt mot marken. Eftersom trä som ligger direkt mot mark snabbt drabbas av röta och mögel övergick man till att höja upp golvet på stenar, plintar eller bärlinor som låg på marken. Torpargrund hade därmed sett dagens ljus. Olika typer av torpargrunder uppfördes, somliga endast med några stenar strategiskt placerade under bärande detaljer, vilket innebar att luft fritt kunde svepa under hela torpargrunden. För att begränsa luftcirkulationen och höja temperaturen gällande golven på vintern började man att riktigt tätt stensätta hela grundmurar och även applicera kalkbruk i springorna mellan stenarna. Det var också vanligt att man lade upp en inre typ av isolering mot grundmuren, kallad mullbänk.



Ofta är gamla torpargrunder invändigt svåråtkomliga och kanske finns inte ens lucka i golvet för inspektion. Man räknade förr inte med att behöva inspektera utrymmet regel-
bundet. Annat är det idag då vi p.g.a. klimatförändring och andra påverkande faktorer som byte av värmesystem och tilläggs-
isolering m.m. bör utföra flera kontroller per år.

Torpargrund placerades strategiskt

I regel var man noga med att inte placera huset där fuktlasten av någon anledning var hög och utgjorde ett extra hot mot torpargrundens virke. Där marken var tillräckligt torr lade man bärlinorna på ett lager av sand som fungerade kapillärbrytande. Bevisligen har man förr på en del ställen räknat med att få byta ut bärande detaljer då torpargrunden kan vara uppbyggd så att själva bärlinorna är frilagda från den yttre grundmuren och istället placerade på en inre typ av grundmur eller plintar. Utbytet av bärande detaljer blev på så sätt mycket enklare.

Mullbänken mot grundmurens insida bestod varierande mellan olika torp av torv, jord, sand, kolstybb och kanske iblandad kalk. Den isolerande funktionen fungerade så länge torpet användes flitigt och murstocken avgav värme ned i torpargrunden. Idag rekommenderar man borttagning då mullbänken drar åt sig fukt och transporterar detta upp till syllar samt blindbotten eller golv.

Kalkbruk fungerar bra för att täta springor mellan stenar i torpargrundens mur. Bruket är nämnligen lite flexibelt och transporterar inte fukt så som cementbruk gör.

Tillgänglighet

Som ses på bilden här ovanför är det ibland mycket trångt i torpargrunder. I äldre hus är det inte säkert att inspektionslucka finns. Vi rekommenderar att man låter ta upp en lucka även om det inte finns kryputrymme i torpargrunden. Det kan vara svårt att få en bra överblick enbart genom att titta in genom kattgluggarna i en torpargrund och eventuell lukt kanske inte känns då man befinner sig utanför. Samtidigt är det lättare att fuktmäta om luckan placeras strategiskt. Även om fysisk tillgänglighet inte medges kan med andra ord tillgänglighet ges att utföra egenkontroll via ett antal metoder.

Torpargrund i jämförelse med efterföljaren krypgrund

Torpargrund är föregångare till den moderna tidens krypgrund och klimatet i de olika typerna av grundläggning skiljer sig åt genom att torpargrunden ofta inte har någon eller mycket lite isolering under golvet. Gå vidare till förklaring av hur golvbjälklagen skiljer sig mellan torpargrund och krypgrund.

Då det till skillnad från krypgrunder kan vara svåra att täta alla springor i torpargrundens mur så är det i varje enskilt fall inte lämpligt att installera avfuktare som sorptionsavfuktare eller krypgrundsavfuktare med undertrycksfunktion. Dock finns idag TrygghetsVakten som avfuktar med hjälp av uteluftsventilation och därför passar bra till de flesta otäta torpargrunder.