Vi har tidigare uppmärksammat vissa rent ut sagt destruktiva förhållanden i samhället, i förhållande till hur etablissemanget hanterar mögel, kemiska ämnen, sjuka hus och de som blir sjuka av att vistas i de sjuka husen. Som det är nu står vi upp till midjan i svallvågorna av dessa bekymmer och folkhälsoproblem. Tyvärr når svallvågen mer än till midjan på många, den faktiskt dränker dem. Då med tanke på de livslånga sjukdomstillstånd och den förtidigade död som kan följa exponeringen ifråga.

Denna artikel och översättning är uppföljning på ett antal av de artiklar vi tidigare sammanfattat i ämnet. [1-7]

I september 2017 skrev GIHN – Global Indoor Health Network i USA samman den hittills bästa sammanställningen vi sett kring aktuell problematik, korruption, mörkande och okunskap. GIHNs forskning passar mycket väl samman med vår, fast de har på mer ingående sätt fångat historien, vilken är viktig att känna till samt ligger till grund t.ex. för det erbarmligt dåliga myndighetssystem, rättssystem och den bristande vården vi i sak har här i Sverige.

Här följer med tillstånd av GIHN fri översättning av deras dokument “Diskussion om Nejsägare och Förnekare” [8] Notera att GIHNs referenser samt de mycket viktiga Appendix A och B, vilka innehåller listor med Nejsägare samt Nejsägarnas felinformerande och uteslutande avhandlingar samt dokument finns under referens [8] nedan. Läs även mer på GIHNs välunderbyggda hemsida. [9]

Diskussion om Nejsägare och Förnekare

För att helt greppa denna fråga, måste du förstå varför så stark och genomgripande felinformationskampanj har gjorts av nejsägare och förnekare för att förhindra medicinsk personal, domstolar och allmänhet från att bli noggrant informerade om hälsoeffekterna av mögel och relaterade inomhusföroreningar. Det korta svaret på frågan är: Pengar.

Historien bakom frågan om mögel har dokumenterats av andra, så vi kommer inte att presentera hela bakgrunden om denna fråga. Istället fokuserar detta dokument på diskussionen förd av nejsägare och förnekare och inkluderar en lista över nyckelaktörer och några av deras artiklar, presentationer och vetenskapliga artiklar. Detta är en uppdatering av informationen om nejsägare som tillhandahölls i vår tidigare positionsuttalande. Vi tror att denna diskussion kommer hjälpa läsaren att ytterligare förstå varför nejsägare och förnekare har arbetat så hårt för att förhindra sanningen att bli känd.

Låt oss börja med definition av de båda termerna, som följer:

Nejsägare: En person som förnekar, vägrar eller opponerar sig mot någonting. [1]
Förnekare: En person som förnekar någonting, särskilt någon som vägrar erkänna sanningen i ett koncept eller förslag som är uppbackade av majoriteten av vetenskaplig eller historisk evidens. [2]

I denna vetenskapliga artikel syfte kommer vi att använda termen “nejsägare” för att representera nejsägare och förnekare som arbetar för att förneka hälsoeffekterna av mögel och relaterade inomhusföroreningar i vattenskadade byggnader (WDB – Water-damaged buildings).

En lista med namn på nejsägare och en lista på deras publicerade vetenskapliga artiklar presenteras i slutet av artikeln.

I andra artiklar av Global Indoor Health Network diskuterar vi ett antal miljörelaterade toxiner, vilka merdelen redan har blivit accepterade som kapabla att vålla signifikant sjukdom. Att studera deras individuella användningshistorik och upptäckten av deras skadliga effekter bekräftar att vi som människor och som läkare vanligtvis är långsamma att acceptera att dessa ämnen kan skada oss och våra barn.

Vårt huvudsakliga fokus i denna artikel, diskussionen om nejsägare och förnekare, avser hälsoeffekterna från mögel och de därmed sammanhängande föroreningarna i vattenskadade byggnader. Dessa föroreningar orsakar skada i vattenskadade hem, skolor och byggnader runt om i världen. Men på grund av det informationskrig som utövas av nejsägarna, att människors sjukdom från dessa toxiner inte kan existera, skadas människor och kan inte få ordentlig vård, samtidigt som de blir för förvillade och vilseledda av den oriktiga informationen som stödjs av storföretag, myndigheter och nejsägare.

Nejsägare och Förnekare

I mer än 25 år har denna kontrovers utspelats i domstolar och medicinska arenor med storföretagen och deras nejsägare som ignorerar vetenskapen och hävdar att mögel och relaterade föroreningar i vattenskadade byggnader (WDB) inte orsakar sjukdom. Den här artikeln hjälper dig förstå hur och varför storföretagen skapade kontroversen, upptäcka nyckelaktörerna på deras sida och varför detta fortsätter att existera.

Den mest uppenbara ledtråden för förståelse hur nejsägarna kunnat fortsätta myten att mögel och besläktade föroreningar i vattenskadade byggnader inte är skadliga, är att titta på referenslistan som innefattas i deras vetenskapliga artiklar. I sina skrifter ignorerar nejsägare upprepat, förbiser och bortser från hundratals publicerade forskningsavhandlingar i detta ämne samt all humandata publicerad i expertgranskade tidsskrifter av läkare till mögelsjuka patienter.

Strategin för att förhindra allmänheten från att lära sig sanningen om hälsoeffekterna från mögel har tidigare använts av storföretagen. Detta blev riktigt tydligt i den amerikanska regeringens undersökning om tobaksindustrins nedtystande i tobaksfrågan. I regeringens slutrapport sa de:

“Åtminstone från 1954 till nutid försökte försvarare engagerade i parallella ansträngningar förstöra och dölja dokument samt information för att främja företagens mål att (1) hindra allmänheten från att lära sig sanningen om rökningens negativa inverkan på hälsan, (2) hindra allmänheten från att lära sig sanningen om nikotinets beroendeframkallande (3) undvika eller, åtminstone, begränsa ansvaret för rökning och hälsorelaterade skadeståndsanspråk i rättstvister; och (4) undvika lagstadgade och reglerande begränsningar för cigarettindustrin, inklusive begränsningar för reklam. Aktiviteterna inträffade trots löften från de svarande att (a) de inte dolde, undertryckte eller förstöde bevis, och att (b) de med det amerikanska folket delade all relevant information om de reella hälsoeffekterna från rökning, inklusive forskningsresultat relaterade till rökning och hälsa.” [3]

Precis så som tobaksfrågan nedtystades i mer än 50 år, finns det också en lång historia relaterad till frågan om mögel. Samma strategi att dölja dokument samt information för att förhindra allmänheten lära sig sanningen och undvikande av ansvar, har i mer än 25 år använts av de nejsägare som är involverade i problemen kring mögel. Försäkringstagarna i Amerika (POA) anförde 2010 följande:

“Frågan om jäv har väckts av forskare, kliniker och processförare avseende publikationer framlagda av IOM (ACOEM, AAAAI och andra nejsägare). Genom att avsiktligt radera (eller ignorera) material som inte skulle stödja (nejsägande) konsensusutlåtande skulle den informella läsaren av informationen sannolikt inte vara medveten om att sådana motsägelsefulla (dvs. exakta och aktuella) uppgifter existerade.” [4]

På grund av detta “spel” (dvs. Stora Lögn-strategin) att endast inkludera valda forskningsavhandlingar publicerade av deras nejsägarvänner och ignorera, dölja eller bortse från forskning som berättar sanningen om hälsoeffekterna av mögel, förblir allopatiska läkare, media och allmänheten förvirrade, missinformerade och hållna i mörkret.

Denna historia inkluderar några noterbara rättsprocesser som resulterade i förlikningar om multimiljonbelopp, vilket fick storföretagen att uppmärksamma och sätta sin “Stora Lögn-strategi” i verket. Listan innehåller följande fall och statistik som diskuterades i Nejsägardokumentet från Amerikanska Handelskammaren med titeln “Den växande faran med stämningsansökan om mögel”. [5]

• Ett mycket publicerat fall involverade en ny domstolsbyggnad i Martin County, Florida. Den slutfördes 1989 men övergavs 1992 efter klagomål om sjukdom från personal och besökare.

• En annan stor samtida rättegång registrerades i samband med mögelproblem i en ny domstol i Polk County, Florida. Domstolen beskrevs som “en tiovånings, 46.450 kvadratmeter stor petriskål”

• 1991 öppnades ett nytt domstolscentrum i DuPage County, Illinois. Byggnaden stängdes ett år senare på grund av att mer än 450 anställda hävdade sjukdomar, vilket resulterade i en uppgörelse om flera miljoner dollar.

• 1999 inlämnades en 8 miljarder dollar stor stämningsansökan mot hyresvärd i New York, av invånare i en federalt subventionerad bostadsutveckling vilka hade blivit sjuka på grund av mögel i byggnaden.

• Samtidigt hade det ökända och i nationella media uppmärksammande Ballard-fallet påbörjats. När juryn i januari 2001 tilldelade Ballard-familjen 32 miljoner dollar tog storföretagen notis. Försäkringsbranschen började lägga till undantag för att utesluta ersättning för skador som orsakas av mögel.

• Försäkringsbranschen rapporterade att den 2001 bara i Texas betalade 1,2 miljarder dollar för mögelskador.

Dessa händelser ledde till en regnby av nejsägaråsikter och artiklar. De fortsatte då och framåt att stärka sin position. Se tabellen längre ned i detta dokument för en lista över många av de nejsägarartiklar som har publicerats.

Än i dag fortsätter nejsägarna driva sina falska antaganden och felaktiga, utdaterade kampanjer. Ett sådant falskt antagande är att oralt intag [6] är den primära mekanismen genom vilken människors mögelsjukdom kan uppstå. Ett annat felaktigt koncept är att det måste finnas mycket stor mängd mykotoxin- eller mögelsporer i luften för att skada människor. [7] En annan missuppfattning är att sjukdom relaterad till mögel måste uppstå av akut exponering och att detta skulle leda till större skada för den mänskliga värden än upprepad kronisk exponering för lägre toxinnivåer. [8] Det finns inga publicerade human- eller djurbevis för bevisande av att dessa antaganden är nödvändiga för att mögelrelaterade sjukdomsförklaringar ska vara korrekta. Vidare är inga av dessa mekanismer ens föreslagna av den relaterat till mögel och sjukdom professionella forskarkåren.

Lyckligtvis vänder tidvattnet och nejsägarna besegras. Nejsägarnas felinformationskampanj förlorar mark eftersom fakta och forskning sprider sig över hela världen. Kriget är inte över, men sanningen skiner genom de gråa molnen av tvivel som formas av nejsägarna.

ACOEM – American College of Occupational and Environmental Medicine

(Nejsägardokument) som publicerats av ACOEM (American College of Occupational and Environmental Medicine) 2002 [7] och 2011 [9], har ofta använts vid domstolsförhandlingar för att neka ersättningskrav ställda av individer och familjer, som har skadats av mögel och därtill hörande inomhusföroreningar i vattenskadade byggnader. ACOEMs dokument 2011 visade väldigt liten förändring från 2002 års version, och 2011 års version hänvisade inte till något forskningsdokument efter 2002.

En beskrivning av dokumenten från ACOEM och författarna till dessa tillhandahålls, enligt följande:

ACOEM (2002): Negativa hälsoeffekter hos människan associerade med mögel i innemiljön. ACOEM 2002-ställningstagandet utarbetades av (nejsägarna) “Bryan D. Hardin, doktorand, Bruce J. Kelman, PhD, DABT och Andrew Saxon, MD, under ACOEMs råd om vetenskapliga frågor. Det var expertgranskat av rådet och dess utskott, och godkändes av ACOEMs styrelse den 27 oktober 2002. “

ACOEM (2011): Mänskliga hälsoeffekter associerade med mögel i inomhusmiljön (väldigt liten förändring från 2002 års version, inga nya forskningsdokument har lagts till sedan 2002). ACOEM 2011 uttalande och ståndpunkt “utarbetades under ledning av rådet av Vetenskapliga rådgivare och godkändes av ACOEMs styrelse den 14 februari 2011. Detta reviderade uttalande uppdaterar tidigare (2002) positionsuttalande som utarbetades av Bryan D. Hardin, PhD; Bruce J. Kelman, PhD, DABT; och Andrew Saxon, MD; under ACOEMs råd om vetenskapliga frågor.”

Som nämnts ovan hänvisade inte ACOEM 2011-dokumentet till något forskningsdokument efter 2002.

I den medicinska världen var ACOEM 2011-dokumentet allvarligt föråldrat dagen då det publicerades, vilket gjorde dokumentets hävdande rörande mögelrelaterad sjukdom helt irrelevant.

Det är viktigt notera att ACOEM i början av 2015 tog bort sitt 2011-dokument från deras hemsida.

Kontrasterande ACOEM-dokumenten är hundratals forskningsavhandlingar som publicerats om detta ämne under de senaste mer än 30 åren. Ett bra exempel som innehåller omfattande litteraturöversikt är det dokument som publicerades av Försäkringstagarna i Amerika (POA) 2010 (före ACOEM 2011-dokumentet) med titeln “Forskningskommitténs rapport om diagnos och behandling av kronisk inflammatorisk responssyndrom orsakat av exponering i inomhusmiljö i vattenskadade byggnader.”

POA-dokumentet innehåller över 550 unika referenser inkluderande av Institutional Review Board (IRB)godkända prospektiva mänskliga experiment i expertgranskade tidsskrifter, djur-, toxikologiska- och mykologiska studier, byggnadsdokument samt rapporter gällande mer än 50.000 patienter världen över. [4]

Dessutom dokumenterar 2010 års POA-dokument den tidigare publicerade litteraturen av mer än 50.000 patienter (ett svindlande nummer) som visar aspekter av denna sjukdom. Chockerande är att vissa individer och organisationer fortsätter författa rapporter hävdande att det inte finns några mänskliga data eller trovärdiga bevis och att denna sjukdom på inget sätt kan existera.

Med tanke på de överväldigande expertgranskade och tidsskriftspublicerade bevisen för det motsatta, är det otänkbart att dessa nejsägardokument fortfarande trycks och används i domstolar som “bevis” samt fortfarande anses relevanta på något sätt.

Storföretagen har upprepade gånger visats använda denna taktik angående farorna kring sina produkter. Historierna rörande ämnen som radium, asbest och kol är bevis på detsamma. Arbetare i dessa och andra industrier utsattes för farliga material i årtionden medan de som profiterade kände till de potentiellt skadliga hälsoeffekterna. Kanske är tobaksindustrin det mest uttalade och nuvarande exemplet på företagshybris, där det i fem årtionden påstods att det inte fanns några bevis som länkade rökning till cancer, samtidigt som man producerade egna studier som avslöjade att cigarettrökning var “säker”. Skräpforskningens tid föddes inte med detta men avslöjades dock.

Framgående av den Amerikanska Regeringens slutrapport om historien om tobaksskandalen:

“Som framgår av dessa slutliga föreslagna faktaförklaringar fastställs väsentliga bevis för att svarandena har engagerat sig i och utfört – och fortsätter att engagera sig och genomföra – ett omfattande 50-årigt system för att bedraga allmänheten, inklusive cigarettkonsumenter, i strid med RICO. Vidare indikerar försvararnas tidigare och pågående beteende en rimlig sannolikhet för framtida överträdelser.” [3]

När det gäller formfrågan är det “Stor Lögn” om igen – Många kommer tro på lögnen bara den uttalas tillräckligt länge och tillräckligt högt.

Den Stora Lögn-strategin

“Stora Lögnen” består av felaktig information och propagandataktik som är utformat för att lura mycket stora grupper av människor. Tanken är att skapa så stor och grandiös kontrovers att ingen skulle försöka motbevisa det, även om det var löjligt. Lögnen måste auktoritärt upprepas om och om igen tills folk tror det.

Stora Lögnen-strategin har historiskt använts många gånger. Stora Lögnen användes till exempel i Kina 1989 och pågick även senare för att övertyga befolkningen om att regeringen inte använde stridsvagnar för att slå ner hundratals medborgare på Himmelska Fridens torg i kvävandet av prodemokratiska protester (även om blodbadet var TV-sänt över hela världen).

Som nämnts ovan kan ett av de mest kända exemplen på Stora Lögnen-strategin ses när man granskar tobaksindustrins historia. Tobaksindustrin använde Stora Lögnen i mer än femtio år och uppgav att det inte fanns några vetenskapliga studier som visade att cigarettrökning orsakade lungcancer – trots att de visste bättre och hade studier som visade sig annat än vad de hävdade.

Hur relaterar Stora Lögnen till mögel? Det har visat sig att vatten, som adderas till många moderna byggmaterial, leder till förstärkt tillväxt av mögel och bakterieutveckling. Det har visats bortom allt tvivel att vissa typer av mögel och bakterier som finns i vattenskadade byggnader kan producera och avge toxiner. Några av dessa toxiner har tydligt hos tusentals patienter visats orsaka hälsoeffekter utöver bara rinnande näsor och ont i halsen. Många av dessa patienter har framgångsrikt behandlats med dokumenterad symptomupplösning eller markerad reduktion och onormala laboratorietester har återgått till normala.

Många behandlande utövare drabbas också. De lärde sig om exponering av mykotoxiner, endotoxiner etc. och hur konsekvenserna och effekterna på människokroppen blir. På grund av en väletablerad, till och med förhöjd tradition för fördröjd acceptans av nya begrepp inom allopatisk medicin, måste dessa läkare/patienter söka efter andra utövare som hade förståelse. Den Stora Lögnen är ett dubbelt slag i ansiktet i ansiktet på dessa offer – först förnekande att deras egen sjukdom existerar och sedan hävdande att den sjukdom som de behandlar framgångsrikt hos andra, liksom genererad data, är påhitt sprungna ur deras kollektiva medicinska fantasi.

Det är mycket enkelt att lägga samman dessa punkter, bara läsa forskningen och följa vetenskapen. Det är dock också lätt att bli lurad av nejsägarna med deras otillräckliga och föråldrade rapporter vilka hävdar att exponering för mögel och besläktade föroreningar i vattenskadade byggnader inte kan orsaka allvarliga effekter på människors hälsa och att det inte finns några data i litteraturen som ger stöd åt påståenden om allvarliga effekter på människors hälsa.

Stora Lögnen om mögel är ingen vag konspirationsteori. Det är förståndigt påminna läsaren om att “Storindustrierna” inte alltid först har haft hälsoproblem hos sina anställda. Radium-tjejerna, asbestskandalen och kolgruvornas historia i USA och på andra ställen är bara tre fall där ägare, ledning och till och med några av industrins anställda läkare var väl medvetna om yrkeshälsorisker i årtionden, medan arbetarna serverades den Stora Lögnen.

Det faktum att USA har fackföreningar, arbetslagar, federalt mandat på 40-timmars arbetsvecka och organisationer som Occupational Safety and Health Administration (OSHA), är resultatet av att några arbetsgivare upprepade gånger varit villiga att göra pengar på hälsorisken hos dem som behöver en lönecheck.

Ibland har forskare och läkare intressekonflikter. Vissa får sin lön från arbetsgivare som önskade bra utfall från hälsokoll trots att det fanns många hälsoproblem på arbetsplatsen. Snarare än att ställa sig upp, förblir vissa tysta eller än värre överens om att sprida felinformation.

När det visades att Tobaksindustrin i årtionden hade anställt sina egna experter för att genomföra tusentals interna experiment, visande att tobak var säkert, gick det upp för alla att forskningsresultat kunde köpas.

På samma sätt försöker nejsägare vederlägga irrelevanta modeller samtidigt som de ignorerar de senaste mer än 30 åren av publicerade rapporter.

En rysande 2010-rapport från White och Bero [10] dokumenterade sex forskningsmetoder som konsekvent användes av fem industrier (tobak, läkemedel, bly, vinylklorid och silikosproducerande) för att föda och distribuera “stödjande forskning” och undertrycka “ogynnsam forskning” avseende deras respektive produkter och tillverkningspraxis. Att tillvägagångssättet är själva kärnan i “skräpvetenskap”.

Tvivel är deras produkt (en slogan härrörande från tobaksindustrin)

Många exempel att tillägga om industrins användning av Stora Lögn-strategin framhävs i David Michaels bok “Tvivel är deras produkt” (“Doubt is Their Product”). [11]

Ironiskt nog kom bokens namn från följande uttalande skrivet av en av tobaksindustrins chefer: “Tvivel är vår produkt eftersom det är det bästa sättet att konkurrera med den vetenskap som finns i allmänhetens sinnen. Det är också meningen att skapa kontrovers.” Michaels ger en utmärkt sammanfattning:

Den praxis som är finslipad (av tobaksindustrin) är väl levande och allestädes närvarande idag. Vi ser denna växande trend som otrevligt kräver bevis på försiktighetsåtgärder inom folkhälsoområdet. I fält efter fält år efter år kan slutsatser som stöder reglering alltid bestridas. Djurdata anses inte vara relevanta, mänskliga data är inte representativa och exponeringsdata är inte tillförlitlig. Oavsett historien – global uppvärmning, socker och fetma, passiv rökning i det jag kallar “produktförsvarsindustrin” förbereder sig för släppet av ogynnsamma studier redan innan studierna publiceras. PR-experter matar dessa förhyrda forskare med kontrasterande fakta som spelar väl med reportrar som är inne i fällan att tro det måste finnas två sidor i varje historia. Kanske finns det två sidor – och kanske en som är köpt och betalad för. [11]

Från sida 46 i boken:

Eftersom produktförsvarsarbetet har blivit allt mer specialiserat har sminkningen av verksamheten förändrats. Generiska PR-verksamheter som Hill och Knowlton har överbryggats av produktförsvarsföretag, specialbutiker som drivs av forskare. Efter att ha skaffat sig erfarenhet genom skapandet av ovisshet för Big Tobacco, strider forskare vid ChemRisk, Weinberg Group, Exponent, Inc. och andra konsultföretag nu med reglerande myndigheter på uppdrag av tillverkarna av bensen, beryllium, krom, MTBE (metyl tertiärbutyleter), perklorater, ftalater och nästan alla andra giftiga kemikalier som förekommer i nyheterna idag.

Deras affärsmodell är enkel. De profiterar på att hjälpa företag minimera folkhälsan och miljöskydd och bekämpa skadestånd och sjukdom. I fält efter fält, år efter år, kommer samma handfull individer och företag upp igen och igen.

Utbudet av deras arbete är imponerande. De har det lagt på sina löner (eller kan rycka in en stund) toxikologer, epidemiologer, biostatistiker, riskbedömare och andra yrkesutbildade, mediakunniga experter som anses nödvändiga. De och de större rikare industrierna för vilka de arbetar, går igenom de steg vi förväntar oss av det vetenskapliga företaget, saltar litteraturen med sina tvivelaktiga rapporter och studier. Ändå är allt en charad. Arbetet har en övergripande motivation: förespråkande sponsorns ställning i civilrättsliga rättsfall, riksdagens domstol och regleringsarenan. Ofta skräddarsydda för att ta itu med problem som uppstår i rättstvister, de är mer som juridiska inlagor än vetenskapliga artiklar. I regleringsarenan är studierna inte användbara för att de är ett bra arbete som de regulerande myndigheterna måste ta på allvar, men för att de täppa till systemet och sakta ned processen. [11]

Från sida 47 i boken:

Produktsförsvarsbolagen skulle ha otur om allmänheten förlorade intresset för sin hälsa. Exponent Inc., ett av de större företagen i produktförsvarsbranschen, medger i arkivering med United States Securities and Exchange Commission:

“Offentlig oro över hälsa, säkerhet och bevarande av miljön har resulterat i att en rad olika miljö- och / eller andra lagar och förordningar fattas av lokala, statliga och federala lagstiftare och myndigheter. Dessa lagar och genomförandebestämmelserna påverkar nästan all industri, samt myndigheter i federala, statliga och lokala myndigheter som är skyldiga att genomföra dem. I den utsträckning förändringar i sådana lagar, regler och verkställighet eller andra faktorer väsentligt minskar exponeringen av tillverkare, ägare, tjänsteleverantörer och andra ansvarstagande, kan efterfrågan på våra tjänster minskas avsevärt.” [11]

Exponent, Inc. startade sin bana som verkstadsföretag vid namn Failure Analysis Associates och specialiserade sig på att hjälpa bilindustrin försvara sig i rättegångar som involverade bilolyckor. ”Felananlys” är en standardmetodologi för att undersöka haveri av ett system eller en maskin, men företaget måste ha insett att “Fel” inte rimmade bra utanför ingenjörsvärlden och bytte till det mer angenäma namnet Exponent Inc., när det 1998 blev offentligt.

Exponentens forskare är produktiva författare av vetenskapliga rapporter och papper. Medan vissa kan existera, har jag ännu inte sett en exponentstudie som ej stöder den slutsats som krävs av bolaget eller branschorganisationen som betalar räkningen.

Från sida 49 i boken:

När en studie genom att konsultera epidemiologer visade en hög grad av prostatacancerfall vid en Syngenta-fabrik som tillverkade pesticiden atrazin, tog Exponents forskare fram en studie som inte fann något samband mellan kemikalien och sjukdomen.

Efter många studier i prestigefulla vetenskapliga tidskrifter, som kopplade pesticidexponering till Parkinsons sjukdom, tog Exponents forskare fram en litteraturöversyn för CropLife America, branschorganisationen för pesticidproducenter, vars slutsats hävdade att “de djur- och epidemiologiska data som granskats inte ger tillräckliga bevis för att stödja en orsakssammanhang mellan exponering för bekämpningsmedel och Parkinsons sjukdom”.

Exponent specialiserar sig på litteraturrecensioner som drar negativa slutsatser. Företagets forskare har tagit fram flera recensioner av asbestlitteraturen för användning i rättstvister, alla kommande till slutsatsen att vissa typer av asbest och vissa typer av asbestexponering är betydligt mindre farliga än tidigare trott. [11]

Från sidan 181 i boken:

När det gäller asbest som skadar bilmekaniker på grund av asbest i bilbromsbelägg:

Forskare hos Exponent, Inc. och ChemRisk har översvämmat den vetenskapliga litteraturen med analyser som slår fast att bilmekaniker som reparerar asbestbromsskor inte utsätts för mycket asbest och när de exponeras, har asbesten omvandlats till giftfritt material. Dessa studier var inte billiga; mellan 2001 och april 2006 fakturerade enbart dessa två företag ca. 23 miljoner dollar till General Motors, Ford och Chrysler för deras arbete. [11]

Den Stora Lögn-strategin i frågan om mögel

“Storföretagen” är även involverade i problemet med mögel. Miljarder, om inte hundratals miljarder dollar står på spel, och som sådant, bör alla som läser någon artikel som hävdar att kronisk exponering för vattenskadade byggnader (WDB) inte kan orsaka sjukdom ta hand om sig själva och överväga de potentiella intressekonflikterna som författarna av ett sådant dokument kan ha. Läsaren behöver bara granska sin hemförsäkring och notera paragrafen som hittas i de flesta, uteslutande försäkringsgivarens ansvar för mögelskada på den försäkrade bostaden, för att se situationen i verkligheten. Dessa undantag existerade inte för 25 år sedan.

De som utformar försäkringsvillkoren bevisar att försäkringsbolagen under en tid har känt till mögel, men de har inte varit aktiva i att utbilda allmänheten eller läkare om farorna med mögliga konstruktioner. Istället har de tyst passerat kostnaden för sanering från sig själva till husägare, samtidigt som de tillåter detta folkhälsoproblem att tyst eskalera.

Hyresvärdar och hyresgästorganisationer diskuterar mögelrelaterad sjukdom på sina webbplatser. Detsamma gäller i bygg- och juridikindustrin. Statliga och federala lagstiftare liksom deras motsvarigheter i andra länder överväger också vad man ska göra med mögliga byggnader. Lagstiftning rörande mögel finns i vissa stater.

“Storföretagen” känner till mögel och den sjukdom det kan orsaka. De använder “Stora Lögn-strategin” för att dölja sanningen och för att undvika ansvar för skador som orsakas på individer, familjer, anställda och andra.

På grund av strategin för att dölja och förneka är allopatiska läkare långt ifrån i deras förståelse och medvetenhet rörande denna viktiga hälsofråga, vilket innebär att skadade familjer och anställda inte får lämplig vård eller behandling.

I de senaste nyheterna finns ett annat område där denna Stora Lögn-strategin används, i den pågående debatten om klimatförändringar. Det här ämnet är för stort för att diskutera i vårt dokument, men det är ett annat bra exempel på att använda Stora Lögn-teknikerna för att stödja den position som vissa enheter önskar.

Myndigheternas roll

De flesta myndigheter följer fortfarande och främjar de otillräckliga rapporterna från nejsägarorganisationerna. Några myndigheter har dock publicerat rapporter som börjar avslöja sanningen om denna fråga, men Storföretagen och nejsägarna har jobbat mycket hårt med att ignorera, dölja och bortse från dessa rapporter. Följande information ger en översikt över flera myndigheters involvering.

I slutet av 70-talet gav USAs federala regering på grund av energikrisen subventioner och mandat för att uppmuntra energieffektiva byggnader. Detta medförde att hus och byggnader blev “för täta” vilket avsevärt minskade inomhusluftkvaliteten.

Långsamt började de inse de luftkvalitetsproblem som de hade skapat. Från 1987-1991 blev luftkvaliteten inomhus ett hett ämne och myndigheter har utfärdat flera rapporter om ämnet. Diskussion om de här rapporterna från de offentliga myndigheterna finns som följer.

Under samma tidsperiod (1989 och 1990) infördes “inomhusluftslagstiftning” i kongressen som krävde mer direkt fokus på inomhusluft genom att inrätta ett nationellt program för att minska människors hälsorisk vilken orsakas av sådan förorening. Även om senaten godkände så antog kongressen ingen av de föreslagna lagarna. Liknande lagstiftningsförslag infördes i båda kongresshusen 1991. Dessa lagstiftningsförslag går utöver forskning och kräver mer tonvikt på källkontroll och begränsning av luftförorening inomhus. [12]

Det fanns flera högprofilerade sjuka hus-händelser som också under samma tidsperiod inträffade, inklusive följande:

• 1991 lämnade anställda i U.S. Environmental Protection Agency (EPA) in en stämningsansökan om flera miljoner dollar, hävdande att deras byggnad gjorde dem sjuka. [13]

• 1991 inträffade också ett utbrott av Legionärsjukan på socialförsäkringsverket i Kalifornien. 10 personer dog. [14]

• Samma år var det ett annat utbrott av Legionärssjukan i en byggnad hos Internal Revenue Service (IRS) i Utah. [15]

• Statliga och lokala myndigheter började också upptäcka problem med sjuka hus. Återigen, 1991, omskrevs New Jersey Pollution Agency också för sitt sjuka hus. [16]

Dessa händelser var en väckarklocka för Storföretagen eftersom det i rapporterna uppskattades potentiella kostnaderna om miljarder dollar för dålig inomhusluftkvalitet.

1992 skrev Dwight Lee, en av de nejsägare som ingår i vår lista, en rapport med titeln “The Next Environmental Battleground: Indoor Air”. [17] Lee gav sin uppfattning om de kostnader som företag hade ådragit sig på grund av reglering av föroreningar i utomhusluft och rekommenderade starkt emot statliga föreskrifter om luftförorening inomhus.

Lee sade att regeringens bestämmelser om inomhusluftkvalitet skulle vara “förödande för fastighetsbranschen och för arbetare i många industrier – arbetare som skulle drabbas av inkomstminskningar, förlorade arbetstillfällen och ännu högre dödstal”. [17]

I sin slutsats sade Lee att vanliga krukväxter kunde användas för att avlägsna toxiner från luften och den privata sektorn kunde lösa problemet genom förbättrad ventilation. Det bör noteras att Lee också arbetat som expertvittne för tobaksindustrin.

Om du granskar historien om detta problem är det tydligt att den offentliga berättelsen om luftförorening inomhus då började ändras.

Världshälsoorganisationen – WHO

Världshälsoorganisationen (WHO) har gått längre med sitt erkännande kring hälsoeffekterna av dessa exponeringar än alla amerikanska myndigheter. I 2009 års rapport från WHO med titeln “Guidelines for Indoor Air Quality: Dampness and Mold”, erkänner de immunologiska och neurotoxiska effekter med följande uttalanden:

Inomhusluftförorening – som från fukt och mögel, kemikalier och andra biologiska ämnen – är en viktig orsak till sjuklighet och dödlighet över hela världen. [18]

Exponering för mikrobiella föroreningar är kliniskt associerat med respiratoriska symptom, allergier, astma och immunologiska reaktioner. [18]

Skademekanismer innefattar exponering för β-glukaner, toxiner, sporer, cellfragment och kemikalier följt av immunstimulering, immunsuppression och autoimmunitet samt neurotoxiska effekter. [18]

Eftersom denna rapport äntligen erkände de immunologiska och neurotoxiska effekterna från aktuell exponering var det ett bra steg i rätt riktning. Det finns emellertid mycket mer de kan göra för att arbeta vidare och för säkerställandet att korrekta meddelanden överförs till allmänheten och till medicinska organisationer runt om i världen.

Obs! Rapporten från WHO 2009 utelämnade många forskningshandlingar som då var tillgängliga. För att se en lista över några av de nyckelavhandlingar som utelämnades, gå till vår hemsida.

Amerikanska myndigheter och anslutna organisationer

I det följande avsnittet diskuteras några av de amerikanska myndigheterna och deras engagemang i denna fråga. För att hjälpa läsaren förstå förhållandet mellan de olika organen presenterar vi först ett diagram och en lista över akronymer och namn.

Återigen är den här listan inte tänkt att vara heltäckande. Den representerar bara ett urval av några av de centrala myndigheter som är inblandade i frågan.

U.S Environmental Protection Agency (EPA)

I slutet av 1980-talet vidtog USAs miljöskyddsbyrå (EPA) starkare ställning till föroreningar i inomhusluften och andra utfärdade andra dokument om detta ämne, inkluderande inlämnandet av en omfattande rapport till kongressen 1989. Här är ett uttalande från rapporten:

“Hälsoeffekter från luftföroreningar inbegriper akut och kronisk påverkan, inklusive irritation i ögonen, näsan och halsen, andningseffekter, neurotoxicitet, njure och levereffekter, hjärtfunktioner, allergiska och infektiösa sjukdomar, utvecklingseffekter, mutagenicitet och cancerframkallande egenskaper.” [19]

Sedan erkänner de i sin rapport från 2008, “Mould Remediation in Schools and Commercial Buildings”, att mögel kan orsaka allergisk reaktion, astma, överkänslighetspneumonit och andra immunologiska effekter. Men de fortsätter säga att “Bevis för andra hälsoeffekter hos människor är mindre betydande och baseras främst på fallrapporter eller yrkesstudier”. [20]

Det ses tydlig försvagning i deras ställningstagande från 1989 till 2008.

U.S. Centers for Disease Control and Prevention (CDC)

CDC har inte erkänt vetenskapen om hälsoeffekterna av mögel i vattenskadade byggnader. Ett av de tidiga tecknen på deras nejsägareinställning var i ett dokument som presenterades för kongressen 2002, med titeln “State of Science on Molds and Human Health”, där de nedtonade hälsoeffekterna från mögel. De sa att mögel kan orsaka respiratoriska effekter, infektioner hos sjukhusinlagda patienter med nedsatt immunförsvar och att vissa mögel kan orsaka cancer genom förtäring av förorenade livsmedel. Men de ignorerade många andra forskningshandlingar som redan hade publicerats, och de sa också:

“Vi vet inte om mögel orsakar andra skadliga hälsoeffekter, såsom lungblödning, minnesförlust eller slöhet. Vi vet inte heller om förekomsten av mögelrelaterade sjukdomar ökar. Annat än övervakning av sjukdomsinfekterade infektioner finns inget system för att spåra allmänhetens exponering för och eventuella hälsoeffekter från mögel.” [21]

Den sista meningen lyfter fram orsaken till att statistiken inom detta område är begränsad.

En annan intressant koppling är att IOM 2004 års rapport, som diskuteras i detta dokument, har beställts av CDC.

2012, tio år efter Redds rapport till kongressen, var CDC fortfarande endast fokuserade på de respiratoriska verkningarna som orsakas av aktuella föroreningar i vattenskadade byggnader. Arbetssäkerhets- och hälsovårdsinstitutet (NIOSH – en division av CDC) utfärdade ett dokument 2012 med mycket begränsad uppfattning som säger att mögel endast orsakar andningsproblem (se NIOSH senare i detta dokument). [22]

CDC fortsätter neka till hälsoeffekterna från mögel i vattenskadade byggnader, ignorerande den stora mängden forskningshandlingar om ämnet och säger att mer forskning behövs.

Pediatric Environmental Health Specialty Units (PEHSU)

Förutom CDCs anslutning till IOM och NIOSH är de också anslutna till AOEC (Association of Occupational and Environmental Clinics) och PEHSU (Pediatric Environmental Health Specialty Units).

Dessa organisationer ska utbilda läkare rörande hälsoeffekter från miljöexponeringar, men de lär bara ut nejsägarversionen om hälsoeffekterna från mögel och andra föroreningar i vattenskadade byggnader.

AOEC och PEHSU finansieras av NIOSH (en division av CDC) och ATSDR (Agency for Toxic Substances and Disease Registry – en byrå inom HHS, U.S. Department of Health and Human Services). AOEC skapades 1987 och har partnerskap med ATSDR, NIOSH och EPA.

PEHSU startades 1998. De har nationellt partnerskap med EPA och PEHSUs webbplats stöds av ACMT och ATSDR. EPA finansierarl PEHSU genom ATSDR.

Association of Occupational and Environmental Clinics (AOEC)

AOEC sponsrade workshop den 11-12 december 2003 vid Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health för att diskutera “Hantering av mögelexponerade individer.” Andra sponsorer inkluderade Society for Occupational and Environmental Health (SOEH), National Institute for Environmental Health Sciences (NIEHS), National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) och Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health. [23]

Deltagarna kom överens om att allergiska störningar och astma skulle kunna tillskrivas dessa typer av exponeringar, och de insåg att vissa lungsjukdomar hade rapporterats i händelse av större föroreningsexponering (även om de sa att det är relativt ovanligt). [23]

De avslutade mötet med det typiska svaret “ytterligare forskning behövs”. De nämnde också två resultat, men det finns inga bevis för att de två dokumenten har skrivits. [22] Det är anmärkningsvärt att rapporten från detta möte endast uppräknar 42 referenser och de flesta av dem skrevs av nejsägarna som diskuteras i detta dokument.

Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR)

ATSDR är en byrå inom HHS – U.S. Department of Health and Human Services.

Den 28 november 2014 utfärdade ATSDR rapport med titeln “ATSDR-fallstudier inom miljömedicin (CSEM), miljörelaterade triggers för astma”. Rapporten bekräftar att mögel är en av de främsta inomhusluftföroreningarna som är förknippad med förvärrande av astma.

De hänvisar till IOM 2004-rapporten, men erkänner också att ytterligare arbete har gjorts som tyder på att mögel kan leda till utveckling av astma.

National Institute of Environmental Health Science (NIEHS)

NIEHS är en division ingående i National Institutes of Health. NIH är en del av U.S. Department of Health and Human Service (HHS).

På NIEHS webbplats säger de att “inandning anses vara det primära sättet där människor utsätts för mögel”, men “mögel är i allmänhet inte skadligt för människors hälsa”. De erkänner att inandning är den primära vägen för dessa exponeringar, men att mögel generellt inte är skadligt. [24]

De säger också: “Efter kontakt med vissa mögel kan personer med kronisk respiratorisk sjukdom ha svårt att andas, och personer som har nedsatt immunförsvar kan löpa ökad risk för lunginfektion. En studie utförd av NIEHS-finansierade forskare visar att mögelexponering under det första året av livet kan öka risken för astma hos barn. [25]

Liksom andra myndigheter erkänner de respiratoriska effekter och säger att immunkomprometterade människor kan vara i fara. NIEHS gick ett steg längre och slog fast att mögelexponering under det första året av livet kan öka risken för astma i barndomen. De erkänner emellertid fortfarande inte de övriga hälsoeffekterna, och deras ställningstagande återspeglar inte hela omfattningen av den vetenskapliga litteraturen.

Även om flera myndigheter och nejsägare fortsätter att hålla fast vid sin falska tro på att mögel bara är skadligt för vissa individer som spädbarn, äldre och immunkomprometterade personer, har behandlande läkare konstaterat att mögel kan skada både immunförsvagade och immunkompetenta individer.

Federal Emergency Management Association (FEMA)

FEMA är en byrå under U.S. Department of Homeland Security (DHS). 1 november 2007, rapporterade de under titeln “Mögel & Svamp: Rengöring av ditt översvämningsskadade hem”, erkände FEMA att “alla mögel, under de rätta förhållandena och tillräckligt hög koncentration, kan påverka människors hälsa”. [26]

De listar flera hälsoproblem som kan orsakas av mögelexponering, inklusive luftvägar, sinus, ögonirritation, näsa, hals och hud, värk och smärta och problem relaterat till nervsystemet (d.v.s. huvudvärk, minneförlust och humörsvängningar).

Även om FEMA erkände mer av hälsoeffekterna från mögelexponering, rekommenderar de fortfarande felaktig användning av blekmedel (liksom flera av myndigheterna). Som påpekat i några av våra andra dokument bör blekmedel inte användas. Biocider, inklusive klorblekmedel, är giftiga för människor och djur. Användning av blekmedel på giftigt mögel ökar dess toxicitet genom att öka mutageniciteten och lipidlösligheten vilket gör att gifterna kan komma in i huden och ackumuleras i lipidrik vävnad, såsom fettavlagringar och hjärnan.

I 2007 års rapport hade de lite bra information, men de har nu endast begränsad information på sin webbplats under följande rubrik: Hantera Mögel och Svamp i ditt översvämningsskadade hem (senast uppdaterad 19 maj 2016). Det är bara två meningar och en lista över sex potentiella orsaker till vattenskador. Läsaren hänvisas då till EPAs och CDCs webbplatser för mer information om rengöring, sanering och hälsorisker. [27]

U.S. Government Accountability Office (GAO)

US Government Accountability Office utfärdade en rapport om inomhusluftförorening och mögel i 1991 och omförde under 2008 den rapporten med några mindre förändringar. [28]

1991 års rapport uppgav: På 1970-talet ökade satsningen på energibesparande åtgärder, till exempel genom att använda mer energieffektiva byggmaterial och minska luftombytet i ventilationssystem, resulterande i ökade luftföroreningar i kontor och bostäder. [12]

Rapporten 2008 inriktades främst på behovet av “bättre samordning av forskningsverksamheten bland myndigheter”. De erkände emellertid att inandning i allmänhet är den vanligaste exponeringsvägen för mögel i inomhusmiljöer, men de nekade inverkan av inandning genom att säga “rollerna av dessa exponeringsvägar för att orsaka sjukdom är oklara.”

GAO sade också att hälsoeffekter från exponering kan uppstå på grund av allergiska, infektiösa och toxiska mekanismer. Rapporten uppgav:

“Mögel kan påverka människors hälsa genom ett antal vägar och mekanismer. Medan inandning i allmänhet är den vanligaste exponeringsvägen för mögel i inomhusmiljöer kan exponering också inträffa genom intag (till exempel kontakt hand-till-mun) och kontakt med huden. Rollerna av dessa exponeringsvägar vid orsakande sjukdom är oklara. När exponering sker kan hälsoeffekter uppstå genom flera potentiella mekanismer, inklusive allergisk (eller immunmedierad), smittsam och toxisk.” [28]

På sidan 8 i GAO-rapporten erbjuder de tre kriterier som, om alla är uppfyllda, på ett trovärdigt sätt skapar orsakssamband i frågan om denna sjukdom. Dessa är:

1. Epidemiologiska associationer,

2. experimentell exponering hos djur eller människor som leder till symptomen och tecknen på sjukdomen i fråga, och

3. minskad exponering som leder till minskade symtom och tecken på sjukdom. [28]

I fallet med sjukdomen har dessa kriterier klart uppnåtts enligt följande: 1) Det finns en uppsjö av studier som visar epidemiologiska samband mellan exponering för inomhusmiljö i vattensakdade byggnader (med tillhörande toxiner) och de olika symptomen och lab/bildbehandling/neurobehavioral testning som finns hos patienter [4] som lider av denna sjukdom. Bokstavligen finns tiotusentals mänskliga patienter dokumenterade i litteraturen. 2) Många prospektiva djurstudier har utförts visande att exponering för olika mykotoxiner, endotoxiner och VOC har skadliga hälsoeffekter.

Tyvärr har GAO spenderat för mycket tid på att prata om IOM 2000 och IOM 2004 rapporterna och mycket lite tid om all annan tillgänglig forskning. I själva verket anges i bilaga II endast 22 forskningsavhandlingar (som innehåller de två dokumenten från IOM).

1991 års GAO rapport nämnde också den federala lagstiftningen som då föreslogs, enligt följande:

1989 och 1990 infördes inomhusluftslagstiftningen av kongressen som krävde mer direkt fokus på inomhusluft genom inrättandet av ett nationellt program för minskning av människors hälsorisk orsakad av sådan förorening. Även om det passerade senaten, antog kongressen inget av det föreslagna. Liknande lagstiftningsförslag infördes i båda kongresshusen 1991. Dessa lagstiftningsförslag går utöver forskning och kräver mer tonvikt på källkontroll och begränsning av luftförorening inomhus.

Mer än 10 år senare, 2002 och 2005, presenterades föreslagna lagstiftning om hälsoeffekterna av inomhusmögel återigen inför kongressen. Det har nu gått mer än 25 år sedan den ursprungliga lagstiftningen presenterades, och vi väntar fortfarande på att kongressen ska vidta åtgärder.

Occupational Safety and Health Administration (OSHA)

8 november 2013 uppdaterade OSHA sitt dokument med titeln “En kortfattad guide till mögel på arbetsplatsen.” [29] De erkänner att mögel orsakar allergiska reaktioner, hudinfektioner, astmaattacker och systemiska infektioner hos personer med nedsatt immunitet.

Dokumentet säger även: Mögel kan också orsaka astmaattacker hos vissa individer som är allergiska mot mögel. Dessutom kan exponering för mögel irritera ögonen, huden, näsan och halsen hos vissa individer. Andra symtom än allergiska och irriterande typer rapporteras vanligen inte som följd av inandning av mögel i inomhusmiljön. [29]

De vägrar dock gå vidare och bara säga “vetenskaplig forskning om förhållandet mellan mögelexponering och hälsoeffekter pågår” och “potentiella hälsoeffekter från mykotoxiner är föremål för pågående vetenskaplig forskning och ligger utanför ramen för detta dokument”. [29]

Housing and Urban Development (HUD)

HUDs ställningstagande rörande mögel liknar de andra federala myndigheternas. På hemsidan hävdar de att mögel endast orsakar allergiska reaktioner eller utlöser astmaattacker. De rekommenderar fortfarande användning av blekmedel, och de hävdar även att du kan använda desinfektionsmedel för att döda mögel som missats vid rengöring. [30,31]

Commonwealth of Massachusetts

1989 års rapport från särskilt lagstiftande Commenwealth i Massachusetts [32] är också anmärkningsvärd på grund av de parter som är involverade i processen och för att den bekräftade den växande oron om luftförorening inomhus.

Denna särskilda lagstiftande kommission samlade många valda tjänstemän, individer från flera statliga och privata enheter och företrädare för industrin, inklusive:

Som noterat i 244-sidiga rapporten har “sjuka hus syndrom varit känt sedan första världskriget, men det första forskningsdokumentet om ämnet publicerades inte förrän 1948 i England.” [32]

Här är utdrag ur Massachusetts rapporten:

Kommissionens ansträngningar bekräftar allvaret av hotet inomhusluftföroreningar, vilket förvärrades med 1970-talets energibesparande ansträngningar. Mer isolering och tätare konstruktion ledde till lägre ventilationsflöden och uppbyggnad av föroreningar. [32]

Många “sjuka” byggnader har identifierats där de som vistas i byggnaderna lider av svåra eller återkommande obehag som huvudvärk, yrsel, trötthet, ögonirritation och andningsbesvär. Andra förhållanden som kan hänföras till inomhusluftföroreningar inkluderar: cancer; bronkit; lunginflammation; hjärt-, cirkulations- och respiratoriska problem; nedsatt syn; hudutslag; kemisk känslighet; missbildningar; och psykiska, nervösa och immunologiska störningar. [32]

Inomhusluften som vi andas innehåller ofta föroreningar som kan ha hälsoeffekter allt från irriterande till dödliga. De mest uttalade föroreningarna i inomhusmiljöer är tobaksrök, radon, formaldehyd, asbest, flyktiga organiska föreningar, bekämpningsmedel, förbränningsprodukter och biologiska föroreningar. [32]

Rapporten erkände också att hälsoeffekter av biologiska föroreningar kan bero på allergiframkallande, infektiösa eller toxiska egenskaper.

Informationen i det här avsnittet bidrar till att illustrera de statliga organens sammankoppling och belyser likheterna i deras meddelanden och försvagningen av deras ställning under de senaste två decennierna.

Du kan hitta ytterligare information om myndigheter och statistiken över denna fråga i vårt dokument med titeln “Global Burden of Indoor Air Contaminants.”

För att läsa mer om dessa och andra myndigheters engagemang, se vår hemsida. Vi har dokument och rapporter från många lokala, statliga, federala och internationella myndigheter publicerade på vår hemsida.

 Varför allopatiska läkare inte bekräftar denna sjukdom

Svaret: De blir vilseledda och felinformerade av nejsägare, förnekare och myndigheter och de får inte korrekt information samt utbildning om denna sjukdom.

Skarpsinniga läkare och den som botar har varit medvetna om förekomsten av miljögiftiga ämnen i över tusen år. Listan över ämnen, både naturligt förekommande och konstgjorda, som kan skada den mänskliga organismen, växer ständigt. Frågande, medan hjärtsjukdomar, cancer och sällsynta exotiska sjukdomar ofta tar upp rubriker, får sjukdom på grund av miljökällor trots sin vanlighet ofta liten eller ingen medietäckning. Hur många gånger är hjärtsjukdom, cancer och annan sjukdom resultatet av miljöexponeringar?

Typiskt erbjuds lite utbildning till allopatiska läkare i deras medicinska utbildning om detta ämne. Därför finns det dålig förståelse för, och för mycket förakt inför, konceptet att vår miljö kan sakta förgifta sina invånare.

Ibland blir en miljösjukdom nationellt nyhetsstoff över natten. Legionärsjukan, som orsakades av Legionellabakterie, blev en superstjärna sommaren 1976 då hundratals människor blev sjuka på den amerikanska legionkonventionen i Philadelphia, Pennsylvania. Detta är undantaget i jämförelse med de flesta miljöförgiftningar.

Mer vanligt är att några individer upptäcker toxisk potential hos ett ämne, såsom asbest, publicerar, och ändå kan det ta 3-4 decennier för allmän och västlig medicinsk acceptans av faran.

Denna fördröjning i medvetenhet om ny vetenskap är inte ny och var säkert förekommande samtida med Copernicus, Galileo och andra, vars teorier och bevis gick stick i stäv med starka kontrollorgan. Men tiden vann deras sanning mark och fick överhanden.

Kostnader och fördelar med att erkänna sanningen

Kostnaden för att erkänna sanningen:

“Storföretagen” har varit medvetna om problemet med mögel i flera årtionden. Så, varför förnekar de sanningen om hälsoeffekterna av mögel och besläktade föroreningar i vattenskadade byggnader? Återigen är det enkla svaret: Pengar.

På spel, vem kommer att betala för kostnaden för att reparera, reparera, ombygga eller ersätta vattenskadade byggnader?

Eftersom amerikanska EPA uppskattar att upp till hälften av alla amerikanska byggnader är vattenskadade, är räkningen för att korrigera alla dessa utrymmen enorm. Statliga och federala regeringar vill inte betala detta pris, inte heller skoldistrikt eller andra arbetsgivare. Försäkringsbolag har tyst befriat sig genom tillägg av mögelparagrafer i sina villkor. De började lägga till dessa paragrafer i slutet av 90-talet när yrkanden rörande mögel och rättegångar blev stora nyheter.

Också på spel: 1) Vem betalar sjukvården för skadade arbetare, lärare och elever och 2) Vem betalar förlorade försörjningsförmåner för skadade anställda som nu är invalidiserade p.g.a. miljöexponeringar på deras arbetsplats?

Runt om i världen blir människor sjuka i byggnaderna där de bor, går i skolan och arbetar. Eftersom allopatiska läkare inte får korrekt information och utbildning om sjukdomen, får inte familjer och anställda lämplig vård eller behandling.

Genom att dämpa problembilden, ignorerar “Storföretagen” och undviker sitt ansvar för att sanera, reparera, ombygga eller ersätta dessa vattenskadade hem, skolor och företag. Det blir allt svårare för nejsägarna att gömma sanningen eftersom länder runt om i världen kämpar för att klara av de ekonomiska kostnaderna relaterat sin åldrande infrastruktur. Under tiden skjuter de kostnaderna på den “lilla människan” (t.ex. de enskilda husägarna) och kommande generationer.

De potentiella ekonomiska vinsterna om sanningen är känd

Om man tittar på den andra sidan av ekvationen kan miljarder dollar sparas om vi genomförde specifika steg som syftar till att förbättra inomhusluftkvaliteten.

Enligt en rapport från Fisk et al., beräknas de potentiella årliga ekonomiska besparingarna plus produktivitetsvinster i 1996 års dollar vara cirka 40 till 200 miljarder, om vi skulle genomföra specifika åtgärder för att förbättra inomhuskvaliteten i amerikanska kontorsbyggnader. [33]

Föreställ dig hur stora besparingarna skulle vara om vi också gjorde dessa förändringar i skolor, hem och andra byggnader runt om i världen. Övriga kostnadsberäkningar rörande sjukvård, resultatförlust, funktionshinder och liv som förlorats på grund av luftförorening inomhus har gjorts, vilket ger upp till trillioner dollar. Detaljer finns i vårt papper med titeln “Global Burden of Indoor Air Contaminants.”

Eftersom vida förståelse i lekmanna och allopatiska medicinska leden ännu inte har uppnåtts, fattas besluten vid domstolarna. Följaktligen kommer uppkomsten av skräpvetenskap och Stora Lögnen förklara det uppenbara – våra miljöer kan innehålla ämnen som är farliga för människors hälsa – och vissa företag gör stora vinster genom att inte adressera farorna, försäkringsbolag har reviderat sina villkor för att exkludera ersättning för mögel, en del konstruktionsfirmor sänker sig genom att använda dåliga byggtekniker, och vissa skolor förgiftar våra barn.

En sammanfattning av frågan och hur den skadar patienter

Följande uttalande är från en forskningsavhandling i Finland daterad 2017. Det ger en bra sammanfattning av situationen och hur den skadar patienter och hindrar dem från att få ordentlig vård:

Mögelrelaterad sjukdom bör inte ses som ett så kallat medicinskt oförklarligt syndrom, vilket har hävdats. Enligt vår åsikt behandling av dessa patienter med kognitiv eller beteendeterapi medicinskt oetisk – det representerar förnekelse att mögelexponerade individer lider av somatisk sjukdom. Dessutom är kognitiv/beteendeterapi inte effektiv. Vi kan anta att den mögelexponerade patienten som endast bahandlas med psykoterapi i kombination med höga doser kortikosteroider medan han/hon fortsätter att leva eller arbeta i en farlig miljö är olämplig “medicinering”. Det kommer i själva verket att förvärra deras risker för utvecklande av svår sjuklighet och till och med att dö. [34]

På grundval av nuvarande uppgifter anser vi det är oansvarigt hävda att mögel inomhus endast orsakar övergående irritationssymptom och endast utgör 1,5-faldig risk för astmautveckling. Trots att mer och mer kunskap är tillgänglig om de mekanismer som ligger till grund för hälsorisker förknippade med mögliga miljöer är mögelrelaterad sjukdom fortfarande kallad “icke-sjukdom” eller “somatoform sjukdom”. Vissa läkare försöker märka det som “trendig” sjukdom eller att de lider av hysteri. Mögelrelaterad sjukdom är en somatisk sjukdom; Symtomen är fysiska, inte psykosociala problem, även om detta har hävdats i nästan 20 år. I de flesta fall kan det senare bli ett psykosocialt problem eftersom patienterna lider av psykisk nöd från att de inte kan övertyga läkare om att de är sjuka. [34]

Våra data visar att vistelse en infekterad byggnad under 2-3 år (antingen hem eller en skola) på allvar kan försämra välbefinnandet hos potentiellt friska individer, till och med leda till förlust av livet. Därför bör eventuella försök från myndigheter/medicinska myndigheter att neka till de allvarliga effekterna av giftigt mögel på människors hälsa bekämpas. [34]

Inomhusluftföroreningar orsakar betydande hälsorisker globalt.

Det är svindlande att förstå den enorma inverkan på vårt globala samhälle, eftersom miljontals individer och familjer bokstavligen skadas av föroreningar i våra hem, skolor och arbetsplatser. De finansiella kostnaderna är lika svindlande med uppskattningsvis hundratals miljarder dollar.

Förändringar under åren i byggfilosofi, byggmaterial, bekämpningsmedel, användningsmönster etc. tillsammans med ny medvetenhet och förbättrade testmöjligheter har lett till att vissa byggnader anses sjuka och kan göra de som vistas där sjuka. Dålig konstruktionspraxis och miljökatastrofer bidrar också.

Amerikanerna spenderar i genomsnitt 22 timmar om dagen inomhus. Som sådan är det en förvirrande tanke att de strukturer vi lever i, arbetar i och där vi utbildar våra barn kan leda till betydande och till och med dödliga hälsoproblem.

Som samhälle litar vi på, till och med uppskattar många av dessa byggnader. Men några härbärgerar dolda och farliga faror.

Föreställ dig hur olika saker skulle kunna vara om sanningen kom fram och alla inblandade parter arbetade tillsammans för att förbättra inomhusluftkvaliteten i våra hem, skolor och företag.

• Kostnader för medicin skulle signifikant falla.

• Doktorer skulle ha ackurat, tillförlitlig information och kunna ställa rätt medicinsk diagnos samt behandling.

• Vi kunde vända den enorma ökningen av astma och skära ned billioner dollar som spenderas på astmarelaterade sjukdomar.

• Byggare och konstruktionsfirmor skulle ha den information de behöver för att skapa säkra och hälsosamma hem, skolor och arbetsplatser.

• Lärare och elever kan lära ut och lära sig i skolor med hälsosam inomhusluft, öka sin produktivitet, förbättra sin utbildning och närvaro och öka sina chanser att lyckas i skolan och i framtiden.

• Anställda kan arbeta i byggnader med hälsosam inomhusluft, öka arbetstagarnas produktivitet och minska sjukdagar och arbetstagares ersättningskrav.

• Handikappskador skulle minska avsevärt, vilket minskar kostnaden och administrativa bördan för det snabbt ökande antalet arbetsskade och handikappärenden.

• Situationer med dåligt luftkvalitet skulle hanteras korrekt, så att företagare och hyresvärdar korrekt kan avhjälpa och avlägsna föroreningar samt förhindra husägare, hyresgäster och anställda att förlora sina bostäder och jobb, liksom förhindra förkortandet av livslånga prestationer.

Med andra ord skulle vi skapa ett hälsosammare och mer produktivt samhälle över hela världen.

Begreppet sjuka hus har inom forskningsvärlden i stort sett släckts. Idag använder man flera olika begrepp varav OBO – Ospecifik Byggnadsrelaterad Ohälsa är ett.

2018-02-20
Uppdaterad 2019-05-14