Mineralull som krypgrundsisolering
Att klä grundmurarna med och lägga mineralull på marken är inte heller någon bra lösning. Mineralull isolerar inte bra då det binder vattenånga, upp till 50 % av isoleringsvärdet kan försvinna. Det kan jämföras med att ta på sig ett fuktigt täcke en sval natt i sovrummet. Isoleringsverkan försvinner då fukt leder värme. Mineralull kan också fungera som ett slags grogrund för mögel, t.ex. Aktinomyceter. Aktinomyceter kan leva på och i material med ytterst lite näring. Då isoleringen blir allt fuktigare och nedsmutsad av damm ökar risken för mögelangrepp i denna. Vissa typer av mineralull innehåller också ureaoljor. Dessa oljor fungerar som näring åt mögel. Lukt från mögel fastnar lätt i material som mineralull samtidigt som mineralullen fungerar som dammfilter där det är dragigt och den samlar då upp mögelsporer, pollen, damm etc.
Frigolit – Cellplast
Negativt är att cellplastskivorna är svåra att lägga då marken i krypgrunden är ojämn, samt att det blir många skarvar som ska tätas. Cellplastskivorna går lätt sönder när man sätter ett knä i dem eller kryper på dem. Vid uppfästning av cellplast som blindbotten når man ingen förbättring sett till den relativa fuktigheten i krypgrunden. Istället ökar den relativa fuktigheten under cellplasten då man genom denna isoleringsmetod skapar ett kallare klimat där. Risken finns att fukt genom diffusion eller konvektion läcker upp i trossbotten genom någon springa, där den kan ställa till rejäla problem med mögel och röta. Vid ev. vattenläckage uppifrån bostaden kommer cellplasten hindra vattnet att lämna bjälklaget samtidigt som renovering/avfuktning av bjälklaget kommer att försvåras avsevärt. Risk finns också att man isolerar in fukt, antingen byggfukt eller i ett senare skede mer naturligt tillkommen fukt i trossbotten. Syllen kan genom denna isoleringsmetod bli en köldbrygga som blir utsatt för stora fuktrelaterade problem. Då cellplasten sättes direkt mot grundmur kan riklig kondens bildas mellan mur och plast eftersom det under vintern uppkommer kraftig köldbrygga där. Denna typ av kondensbildning såg vi ofta under den stränga vintern -09-10.
Cellplastkulor
Det finns företag som fyller upp krypgrunder med cellplastkulor. Vi anser detta vara vanskligt då man kan stänga in fukt i trossbotten. Det är inom byggsektorn välkänt vad som händer när byggfukt stängs in. Följderna blir med stor sannolikhet mögel, lukt och i värsta fall allvarlig röta. Cellplastkulorna sluter inte tätt dem emellan vilket medger diffusion av fukt från grundmur och mark. Vid eventuell översvämning av krypgrunden är det sedan svårt att avfukta. Naturlig avfuktning sker inte då fukt binds mellan de små kulorna. Det blir mycket svårt att renovera trossbotten nedifrån vid ev, vattenläcka från t.ex. diskmaskin. Kabeldragning blir också svår att utföra. Vi har gjort ett experiment genom att fylla en krypgrund med cellplastkulor. Resultatet var efter ett år så dåligt att vi sög ut dessa kulor och lade krypgrundsisolering LFS-25 istället, med långtgående bättre resultat.
Värmereflekterande isolering i aluminium med bubbelplast emellan
Denna isolering bygger på att man har s.k. “döda luftspalter” på båda sidor om den. Bygger man inte in den med luftspalter blir isolervärdet mycket dåligt, då aluminiumskiktet i isoleringen leder värme som når det genom konvektion. Lägger sig damm på isoleringen förlorar den sitt reflektiva isolervärde. Isoleringen tenderar att oxidera och tappar då sitt reflektiva isolervärde. Isoleringen kan också bli en dödsfälla då den leder ström.
Vi har lagt ner ett stort arbete på att finna den bästa krypgrundsisolering som kan uppbringas.
Uppdaterad 2019-05-19






