Mögel sjuka hus och kroppens toleransbägare

Tolerans kan i frågan mögel samt andra påverkande ämnen avgivna från sjuka hus ses som ett mått på hur mycket våra kroppar tål att utsättas för. Varje individ kan sägas ha en viss storlek på sin "toleransbägare". Den exakta storleken på bägaren varierar från person till annan. Rent generellt kan sägas att barn är de som tål mögel etc. sämst, m.a.o. har minst toleransbägare, medan en frisk samt immunkompetent vuxen som ej på annat sätt är immunokomprometterad klarar av att exponeras mer, dock även här till viss del varierande mellan kön och övriga individuella förutsättningar.

Mögel och metafor med toleransbägare

För att beskriva så enkelt det går utan fackspråk gör vi här en visualisering med exempelbeskrivande text, som till viss del är verklighetsbaserad.

Kalle är en pojke på fyra år som går på förskola i en svensk kommun. Förskolan är byggd under sjuttiotalet med krypgrund och platt tak, vilka båda är klassade som riskkonstruktioner. Kommunen och fastighetsägaren har under många år negligerat föräldrarnas och personalens signaler om dålig lukt i huset och hälsopåverkan. Kalle och andra barn börjar uppvisa allt mer frekventa symptom som är klassiska hos dem som vistas i ett sjuka-hus-klimat där mögel och andra ämnen avges från fuktigt byggnadsmaterial, krypgrunden och den av svartmögel skadade takkonstruktionen vidare till inneluften.

Vad är det egentligen som händer i Kalles kropp?

Kalles toleransbägare ses stå tom till vänster, vilket i vår värld motsvarar perioden innan han började tillbringa dagarna i det sjuka huset. I glaset representerar den svarta färgen det mögel och de ev. mögelgifter som pojken och hans kamrater samt personal och andra på förskolan utsätts för dagligen. Ackumulerande negativa effekter uppstår då vi inandas möglet samt dess gift, sporer och gaser. Färglådan visar andra av fuktskada utlösta gifter som de exponeras för.


Tiden går, blir till månader och år. Kalles kropp kan inte hantera den belastning som mögel och det sjuka huset åsamkar honom. Bägaren fylls på. Hälsosymptom som snuva, huvudvärk, allergi, eksem, ögonbesvär, hosta och annat uppvisas hos honom samt ett flertal av de andra barnen på förskolan. Även personal klagar på samma grund. Har man här tur kan kanske hus-mögel-sjukan försvinna då man inte längre vistas i lokalerna. Så upplever somliga drabbade dessa fenomen. Hos andra blir det värre än så (stackars lille oskyldige K).


Till sist är skadorna i kroppen så allvarliga att det är oåterkalleligt. Bägaren rinner över! Astma som ofta är ett livslångt handikapp samt andra luftvägssjukdomar, allergi (mögelallergi) m.m. blir följden av kommunens och fastighetsägarens faktiskt olagliga hanterande av situationen.


Trots "expertutlåtande" att allvarliga men inte blir följden händer detta i verkligheten i svenska skolor. Även om andra experter inom inomhusklimatproblem i läge A är mer seriösa och informerar om riskerna rekommenderar de ändå att barn trots allt kan stanna i det sjuka huset upp till ett år innan flytt, då senare rivning av det redan utklassade huset kan bli aktuell. Här "gamblar" man medvetet med somliga barns hälsa och hela familjers livskvalitet. Mer info. om förskolan Färglådan i Tungelsta - Haninge Kommun kommer, samt andra liknande ärenden. Skriv gärna till oss och berätta om du har erfarenhet som stämmer in på denna sida.